nära livet, direkt.
Eftersom jag spelar höggravida Stina i föreställningen och ska förlösa på scenen har jag känt att jag verkligen behövde lite äkta insikt i föda barn-situationen.
Därför besökte jag förlossningsavdelningen på Vrinnevisjukhuset här i Norrköping för några dagar sen.
Min önskan var att se en kvinna i värkar.
Barnmorskan Aina som tidigare har guidat oss igenom förlossningsscenen tog mig under sina vingar och lät mig iklädd vita undersköterskekläder följa hennes arbete en förmiddag.
Jag hade redan varit där en gång, men till min stora besvikelse hände då ingenting alls. Ingen födsel var på gång. Men nu var det desto mer dramatik. Jag fick följa med Aina in till en andraföderska. Hon var i värkarbete och andade sig igenom smärtan.
Efter ett tag gick vi ut i korridoren och då sa Aina till mig -Ida, nu kommer du ju få vara med om en förlossning. Eftersom du inte varit med om en tidigare kan det bli så att du känner dig lite svimfärdig, så det är bra om du har en stol att sitta på. Vilken grej, jag skulle få vara med!
När vi gick in igen fick jag min stol och sen bar det av.
Att få vara med om en förlossning var stort. Jag hade inte vågat hoppas att jag skulle få vara med om det när jag satte mig på spårvagnen på morgonen.
Jag upplevde mänskliga krafter som jag inte varit med om tidigare. Jag blev väldigt berörd av kvinnans smärta. Men det var en sån målinriktad smärta så jag upplevde den ändå inte som skrämmande. Hon var otroligt tapper och hon blev min hjältinna.
Så trött av all smärta som kom av den stora förändringen i hennes kropp, ett barn skulle ut.
När det äntligen var dags och ett huvud kom ut rann tårarna på mig och jag spände varje muskel i min kropp. Det här är ju helt sjukt!, tänkte jag.
Det blir så stort, det är så svårt att fatta, att man bygger en människa i sin kropp som är färdig när den kommer ut och kommer att bli som du och jag. Lika svindlande som att titta ut i rymden.
Pojken kom ut och efter lite hjälp låg han på sin mammas bröst.
Jag svimmade ej. Jag log fånigt och fick fotografera familjen.
Det var stort, mycket stort.
Det häftigaste research-arbetet som jag gjort hittils, utan tvekan! :)
tack Aina & hjältinnan!
-Ida
Därför besökte jag förlossningsavdelningen på Vrinnevisjukhuset här i Norrköping för några dagar sen.
Min önskan var att se en kvinna i värkar.
Barnmorskan Aina som tidigare har guidat oss igenom förlossningsscenen tog mig under sina vingar och lät mig iklädd vita undersköterskekläder följa hennes arbete en förmiddag.
Jag hade redan varit där en gång, men till min stora besvikelse hände då ingenting alls. Ingen födsel var på gång. Men nu var det desto mer dramatik. Jag fick följa med Aina in till en andraföderska. Hon var i värkarbete och andade sig igenom smärtan.
Efter ett tag gick vi ut i korridoren och då sa Aina till mig -Ida, nu kommer du ju få vara med om en förlossning. Eftersom du inte varit med om en tidigare kan det bli så att du känner dig lite svimfärdig, så det är bra om du har en stol att sitta på. Vilken grej, jag skulle få vara med!
När vi gick in igen fick jag min stol och sen bar det av.
Att få vara med om en förlossning var stort. Jag hade inte vågat hoppas att jag skulle få vara med om det när jag satte mig på spårvagnen på morgonen.
Jag upplevde mänskliga krafter som jag inte varit med om tidigare. Jag blev väldigt berörd av kvinnans smärta. Men det var en sån målinriktad smärta så jag upplevde den ändå inte som skrämmande. Hon var otroligt tapper och hon blev min hjältinna.
Så trött av all smärta som kom av den stora förändringen i hennes kropp, ett barn skulle ut.
När det äntligen var dags och ett huvud kom ut rann tårarna på mig och jag spände varje muskel i min kropp. Det här är ju helt sjukt!, tänkte jag.
Det blir så stort, det är så svårt att fatta, att man bygger en människa i sin kropp som är färdig när den kommer ut och kommer att bli som du och jag. Lika svindlande som att titta ut i rymden.
Pojken kom ut och efter lite hjälp låg han på sin mammas bröst.
Jag svimmade ej. Jag log fånigt och fick fotografera familjen.
Det var stort, mycket stort.
Det häftigaste research-arbetet som jag gjort hittils, utan tvekan! :)
tack Aina & hjältinnan!
-Ida
Kommentarer
Postat av: Agneta Welander
Kommer Nära Livet att spelas på turné under 2010? Katrineholms Teaterförening är i så fall intresserad av en föreställning.
Trackback
