Fru och fröken
I fredags hade vi vårt första längre genomdrag och det såg mycket fint ut. Skådespelarna gjorde ett hästjobb och teknikerna också i alla scenbyten och sånt vi hunnit repa några få gånger. Än återstår mycket att göra och hårt arbete, men det är alltid skönt att se berättelsen börja ta form och känna att det berör. Erik Berglund som hjälper oss med projektioner (alltså bilder som projiceras i scenografin, inte psykologiska överföringar inom gruppen...) kom med ett tips om ett radioprogram:
"Hörde ett intressant program på P1 förra veckan, apropå Nära livet (Hjördis). Programmet Tendens hade ett tema ”Obemärkt” med bl a en intervju med en ogift ung moder i början av 50-talet och mycket annat arkivmaterial om ogifta mödrar från 50-talet. Om ni inte redan lyssnat på det så gör det på sr.se!"
I programmet finns bl a en nyligen gjord intervju med sonen till en ogift kvinna där han som vuxen ser tillbaka på sin barndom, om hur jobbigt han tyckt hans uppväxt var p g a moderns status, att han blivit mobbad i skolan osv. Han tyckte själv att hans mamma gjorde ett alldeles utmärkt jobb med att ta hand om honom, men en sak hade han svårt att förstå och förlåta och det var att hon inte ändrade sin titel i telefonkatalogen till "Fru" när det blev lagligt även för ogifta kvinnor med barn att kalla sig "Fru" istället för "Fröken". Sonen hade utan moderns vetskap sett till att smita iväg från skolan en eftermiddag för att ansöka om en ändring i telefonkatalogen själv.
Det är ju inte alls länge sen, och känns ändå som en annan värld.
Jenny
Kommentarer
Trackback
