naralivetspets

I eftermiddags hade vi besök. Av Aina, barnmorska och Gerd, pensionerad läkare och specialist på för tidigt födda barn. Manuset innehåller en detaljerad förlossningsscen och vi behövde hjälp för att bli guidade genom förloppet och få svar på en hel radda frågor. Ida, som spelar Stina som ska föda, har aldrig varit gravid själv, och ingen av de skådespelare som gör barnmorskan, sjuksköterskan, eller förlossningsläkarna har någon som helst erfarenhet av respektive yrke. Så när vi gick igenom scenen på morgonen blev som ett extra roligt avsnitt av Helt hysteriskt. Jag tror vi hade en lista på bortåt 50 frågor när det var dags att ta lunch. Sen var det starkt att se hur snabbt temperaturen och dramatiken i scenen höjdes under eftermiddagen när Aina och Gerd lärt oss greppen, förloppet och återgett en mental karta över vad som sker och kan ske i de mest utsatta lägena. Jag triggas verkligen av våldsamheten, den sköra tråden mellan liv och död och den fysiska och mentala utmattningen. Och det är väl lika bra att erkänna - jag grinar hela tiden, jag fattar inte vad det är. Men jag var inte ensam om det mot slutet av dagen, vi var flera som satt där med glansig blick i repsalen.  Ingmar Bergman, som regisserade filmen en gång i tiden, verkar ha gjort andra erfarenheter. Här kommer ett citat: